Orättvist

Sådär då var opponeringen över. Det gick väl helt ok, men visst skulle man ha velat ha iaf ett vitsord högre, men så är det väl alltid, om man inte får det högsta dvs. Nej men vi ska nog va nöjda, med tanke på hur mycke problem vi ha haft med handledare osv. Kom just att tänka på hur orättvist livet är. Kom att tänka på det när jag satt och va lite besviken över vitsordet faktiskt. Insåg hur patetiskt det egentligen var. Här sitter jag och är missnöjd med ett vitsord i ett examensarbete, ett vitsord som jag knappt lär tänka på om 1 månad, jag menar vi fixade det ju. Det finns liksom andra som har det bra mycke jobbigare nu. Idag när jag var i skolan fick jag nämligen reda på att en tjej i vår klass just har fått reda på att hon har cancer, tjejen är 26 år och har en liten son, 26!! fan, vart så jävla ledsen och arg när jag hörde om det och här sitter jag och är missnöjd över ett vitsord, skärpning!! Fattar inte hur orättvist det kan vara. Känner inte den här tjejen så jätte bra, men man kan ju inte låta bli att känna med henne och hennes familj, usch fy fan säger jag bara. Blir så trött på att man hakar upp sig på skit saker när man har så mycke bra saker runt sig, jag är frisk, mina vänner och min familj är friska. Egentligen har man ingenting att klaga på, det är förjävligt bara att man måste få höra om så här tragiska saker för att börja uppskatta saker och ting, man borde verkligen börja uppskatta saker och ting mera, för man vet aldrig när det är försent.