Orättvist

Sådär då var opponeringen över. Det gick väl helt ok, men visst skulle man ha velat ha iaf ett vitsord högre, men så är det väl alltid, om man inte får det högsta dvs. Nej men vi ska nog va nöjda, med tanke på hur mycke problem vi ha haft med handledare osv. Kom just att tänka på hur orättvist livet är. Kom att tänka på det när jag satt och va lite besviken över vitsordet faktiskt. Insåg hur patetiskt det egentligen var. Här sitter jag och är missnöjd med ett vitsord i ett examensarbete, ett vitsord som jag knappt lär tänka på om 1 månad, jag menar vi fixade det ju. Det finns liksom andra som har det bra mycke jobbigare nu. Idag när jag var i skolan fick jag nämligen reda på att en tjej i vår klass just har fått reda på att hon har cancer, tjejen är 26 år och har en liten son, 26!! fan, vart så jävla ledsen och arg när jag hörde om det och här sitter jag och är missnöjd över ett vitsord, skärpning!! Fattar inte hur orättvist det kan vara. Känner inte den här tjejen så jätte bra, men man kan ju inte låta bli att känna med henne och hennes familj, usch fy fan säger jag bara. Blir så trött på att man hakar upp sig på skit saker när man har så mycke bra saker runt sig, jag är frisk, mina vänner och min familj är friska. Egentligen har man ingenting att klaga på, det är förjävligt bara att man måste få höra om så här tragiska saker för att börja uppskatta saker och ting, man borde verkligen börja uppskatta saker och ting mera, för man vet aldrig när det är försent.

Oj när man knappt kommer ihåg lösenordet till bloggen då är det ett tecken på att det va för längesen man skrev Ja vad händer i livet då. Imorgon är det dags för opponering på examensarbetet, så efter imorgon borde vi iaf veta om vi är godkända, sjukt spännande. Både jag och Emma var väl iaf helt nöjda med arbetet, med tanke på allt strul vi har haft så. I söndags fick jag även veta att jag vart godkänd på sista tentan, så nu börjar jag äntligen se ljuset i tunneln. Idag har jag även fortsatt mitt sökande efter lägenhet hemma på ön, känns sjukt konstigt att man snart skall flytta tillbaka. Skall jag vara helt ärlig så vet jag inte om jag är så jätte sugen längre, men har tänkt så här att jag stannar nog hemma iaf 1 år, sen kanske det får bli sthlm, för att ett dera plugga vidare eller jobba där, får se lite. En sak är säker iaf, jag är inte klar med Sverige ännu, för paniken kommer krypandes när jag tänker tanken på att stanna kvar på ön för evigt, nej nej inte ännu. Nu skall jag även komma igång med tränandet igen, har haft två veckors "uppehåll" nu och tro det eller ej men jag börjar känan ett sug efter att träna, trodde aldrig att det skulle hända mig, men tydligen. Så ikväll är det cirkelfys som gäller med Sara och jag har en känsla av att jag kommer att vara mer död än levande efter det.