Jaha och nu då? förvirrad var ordet. Macke ska komma upp till Gävle i helgen, trodde väl int riktigt att han mena allvar när han prata om att han villa komma upp men nu verkar de som att han är på väg och egentligen är det väl okej, kan ju va kul att träffa han, men som vanligt är jag "rädd" för snacket, va kommer folk att säga om oss nu då. Fan varför bryr jag mig om va alla andra ska tycka, det gör bara så att jag får ont i magen och alla tankar bara börjar snurra ännu mer, men vill jag träffa han så vill jag och de har ingen annan att göra med, fast nu är ju frågan, "vill jag verkligen det"?, kanske jag bara lurar mig själv, håller fast vid det gamla, för att jag är rädd för det nya/okända, men kanske jag behöver en ensam helg med han borta från Åland för att verkligen känna efter, inte vet jag. Det som känns bra är iaf att det är en annan åländsktjej som är uppe i gävle den här helgen och hälsar på sitt ex (lite samma situation där ja), så då kan man ju alltid festa med dom en dag och bara ha kul och int tänka på allt allvarligt.
Jag börjar iaf inse att jag MÅST fixa det här nu, det funkar int att ha det så här, jag mår ju bara skit av det, det va ju 1 år sen jag gjorde slut och vi träffas ännu. Shit inte normalt..
Dags att ta tag i sitt liv, check!